Karma, reinkarnation och Nirvana
- Marita Pettersson
- 14 juni
- 3 min läsning
Karma, reinkarnation och Nirvana likheter och skillnad mellan den spiritualistiska och den buddhistiska läran.
Kort inledning
De sju principerna utgör grunden för spiritualismens religiösa filosofi. Enligt The Religion of Spiritualism var dessa principer inte avsedda att vara bindande regler eller grunden för en dogm. Istället var de utformade för att ge en moralisk och etisk ram som människor kunde basera sina liv på. De sju principerna utvecklades under flera år under första halvan av 1800-talet genom inspirerande mediumskap. Spiritualists Nationell Union införlivade senare principerna i sin konstitution när den grundades 1901.
Buddhismen är en av världens äldsta religioner, med ursprung som går tillbaka till 400- eller 500-talet f.Kr. Buddhismen bygger på två grundläggande läror, de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen. De fyra ädla sanningarna förklarar att lidande är en del av livet, uppstår ur begär och okunnighet, kan upphöra, och att den åttafaldiga vägen erbjuder vägen till detta. Den åttafaldiga vägen erbjuder praktisk vägledning för att leva etiskt, utveckla visdom och träna sinnet för att uppnå befrielse till nirvana.
Den 4:e principen: den mänskliga själens fortsatta existens
Denna princip lär ut att själen är evig och förblir kärnan i personlig identitet bortom döden. Efter döden fortsätter individen att existera och utvecklas i andevärlden. Den menar också att en gudomlig livskraft skapade allt levande och finns inom varje människa, så döden förstås som en övergång till en annan form av existens. Spiritualism är den enda religion som genom medier vill visa att människans själ överlever ett jordiskt liv.
Båda religionerna lär att livet fortsätter efter döden. Men spiritualismen hävdar att själen och anden överlever, medan buddhismens lära är att det som återföds inte är en individuell själ som fortsätter utvecklas utan det är effekterna av karma som ger liv till en ny existens.
Den 6:e principen: kompensation och ansvar för goda och onda handlingar under sitt jordeliv
Den sjätte principen beskriver inte ett godtyckligt system av belöning och bestraffning, utan en naturlag och en form av gudomlig rättvisa där varje människa själv bär ansvar för sina tankar och handlingar. Dessa formar både vår framtid och de andliga förutsättningar vi skapar omkring oss. Konsekvenserna, eller karma, börjar inte först efter döden utan uppstår redan när en handling utförs. Därigenom får människan möjlighet att reflektera, förstå, lära och förändras. Inom den spiritualistiska läran handlar detta därför inte om straff, utan om personligt ansvar och möjlighet till utveckling i detta liv och därefter.
Inom buddhismen är karma en central princip: det vi gör, säger och tänker påverkar både detta liv och framtida återfödelser. Goda handlingar kan bidra till en gynnsammare återfödelse, medan negativa handlingar kan leda till svårare livsvillkor.
Båda lärorna betonar karma, orsak och verkan samt individens eget ansvar, men de skiljer sig åt i sin syn på konsekvenserna. Båda menar att våra handlingar påverkar livets utveckling. Till skillnad från buddhismen betonar den sjätte principen inte karma som straff eller återfödelse till en annan människa, ett djur eller en annan existensform där lidandet fortsätter. Inom spiritualismen finns i stället ett starkare fokus på själens möjlighet till fortsatt utveckling och tillväxt.
7:e principen, Evig utveckling är öppen för varje mänsklig själ
Själen fortsätter att lära, utvecklas och förfinas i allt högre andliga sfärer. Inom spiritualismen betraktas reinkarnation som en möjlighet snarare än en självklarhet. Tron på att medvetandet överlever den fysiska döden stödjer uppfattningen att själ och ande fortsätter att existera som en individuell varelse i ett annat tillstånd. Ur detta perspektiv kan en återgång till jordelivet innebära en upprepning av tidigare stadier snarare än en tydlig fortsättning på själens utveckling. Därför ses reinkarnation inom spiritualismen som en osäker teori. Men eftersom människan har fri vilja kan själen välja, om den vill återfödas eller stanna kvar i andevärlden.
Spiritualismen har ingen direkt motsvarighet till Nirvana. I stället betonar den att själen fortsätter att existera, utvecklas och finna mening genom ökad förståelse och visdom. Ur detta perspektiv för själen sin andliga utveckling allt närmare återförening med den gudomliga källan och en upplevelse av enhet.
Buddhismen lär inte att en evig själ eller ett oföränderligt jag återföds. Återfödelse ses i stället som en fortsättning av medvetandet och följderna av tidigare tankar, ord och handlingar, vilka ger upphov till en ny existens. Målet är inte en oändlig andlig utveckling, utan befrielse från Samsara, kretsloppet av återfödelse och lidande.
Referenser
Philosophy of Spiritualism, The spiritualists National Union, 2007
The Religions of Spiritualism, The spiritualists National Union, 2010
