Mediala drömmar
- Marita Pettersson
- 13 nov.
- 3 min läsning
Drömmar har länge varit ett ämne som fascinerat både inom vetenskapliga och filosofiska sammanhang. Det blir tydligt att drömmar visar sig i olika former, från vardagliga reflektioner av dagliga upplevelser till komplexa symboliska berättelser. Modern forskning inom psykologi och neurovetenskap antyder att drömmar kan fungera som en mekanism genom vilken det undermedvetna bearbetar känslor, minnen och olösta konflikter. Därför har tolkningen av drömmar blivit ett värdefullt verktyg för att förstå de djupare lagren av mänsklig kognition och psykologisk funktion.
Mediala drömmar har historiskt sett betraktats i många kulturer, såsom i det antika Grekland, Egypten och Mesopotamien, som ett sätt genom vilket gudar eller andar från de döda kommunicerade med de levande för att erbjuda vägledning eller varningar om framtiden. Mediala drömmar kan visa sig i olika former, såsom framtida visioner, sanndrömmar, meddelanden från gudar, guider, avlidna nära och kära eller varningar.
Sanndrömmar kännetecknas ofta av visioner som verkar förutsäga framtida händelser innan de inträffar. Dessa drömmar presenterar ofta information på ett levande och specifika sätt. Det kan handla om att kommunicera med en avliden förfader för vägledning eller att möta nära och kära eller husdjur som har gått bort.
Ett av de mest kända historiska exemplen på en sanndröm involverar en fransk prinsessa från huset Conti. Enligt en artikel från (thesociety.org) upplevde prinsessan en intensiv och skrämmande dröm en natt där hon såg golvet i ett rum i sitt palats kollapsa. I drömmen sov hennes barn på det golvet i ett rum. Hon vaknade i panik och kallade genast på sina tjänare, berättade om sin dröm och bad dem hämta barnen omedelbart, och insisterade på att de skulle kontrollera dem. Tjänarna avfärdade först hennes rädsla som en dålig dröm. Men när hon krävde sin morgonrock och förberedde sig för att själv gå till barnen, gick de till slut med på att gå. Bara några ögonblick efter att barnen hade förts i säkerhet till prinsessans rum, hördes ett högt brak genom palatset. Golvet i rummet där barnen hade sovit hade faktiskt kollapsat – precis som hon hade sett i sin dröm. Händelsen bevittnades av flera personer i palatset.
Författaren och antropologen Zora Neale Hurston upplevde en återkommande dröm under hela sitt liv, med början i barndomen. Drömmen bestod av ungefär tolv "scener" som hon tolkade som profetiska visioner som förutsade viktiga händelser i hennes personliga och professionella liv. Hon har sagt: "Tiden skulle bevisa sanningen i mina visioner, för en efter en inträffade de. Så snart en uppfylldes, slutade den att komma."
Dennen (2021) förklarar att, baserat på Hurstons egna berättelser, hade hennes återkommande dröm två viktiga roller i hennes liv. Den fungerade som en ram för hennes liv – en förhandsvisning av vad som skulle komma – och hon markerade livets framsteg enligt milstolparna i drömmen.
I artikeln 'Dumuzi’s Dream' analyserar Curtiss Hoffman antika mesopotamiska litterära texter om drömmar. Det sägs i artikeln att Dumuzi’s dröm är en av de tidigast dokumenterade drömmarna i historien. Den handlar om Inannas nedstigning, men också om tolkningen av Dumuzi’s syster Geshtin-anna, som var en professionell drömtolkare. Artikeln innehåller även en återgivning av cylinderförseglingar som visar motiv från Dumuzi’s dröm.
Många människor jag har mött har delat sina berättelser om drömmar där nära och kära som har gått vidare till andevärlden har mött dem i sin dröm. Jag får ofta frågan om dessa ögonblick är mer än bara drömmar, om de kan vara verkliga, och om våra nära och kära verkligen finns kvar nära oss. Det är värdefullt att kunna erbjuda tröst genom att bekräfta att dessa drömupplevelser är genuina, och att våra älskade använder drömmar för att visa att de fortfarande är mycket levande men i en annan form och att de fortsätter att vara oss nära sin älskade familj.
Referenser
Dennen, D. (2021). The twelve labors of Zora Neale Hurston: Myths, dreams, and the heroic interpretation of life. Dreaming, 31(3), 289–301. https://doi.org/10.1037/drm0000166
